Avgå Sahlin -

Intressant - igen

Jenny Wennberg på Arbetarbladet:

http://arbetarbladet.se/ledare/1.2485235--s-ymbolhandling-och-sen-da-

http://arbetarbladet.se/ledare/1.2488491-jaget-och-laget

Raka puckar - något som saknas inom S.

2010-11-10 @ 19:09:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Intressant

Intressanta länkar:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kravs-en-total-uppgorelse-av-politiken_5649261.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/legitimt-att-krava-sahlins-avgang_5651511.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sahlin-vill-att-s-ledningen-avgar_5647677.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8103243.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/tre-fragor-om-s-krisen-1.1205880

http://www.dn.se/nyheter/politik/fyra-fel-blev-de-rodgronas-fall-1.1205792

http://www.dn.se/nyheter/politik/bjereld-sahlin-klamd-mellan-tva-skoldar-1.1206152

http://www.dn.se/nyheter/politik/ledande-s-namn-valkomnar-sahlins-besked-1.1206167

http://www.dn.se/nyheter/politik/sahlin-staller-sin-plats-till-forfogande-1.1206084

http://svtdebatt.se/2010/11/s-partiledning-bor-stanna-kvar-och-ta-sitt-ansvar/

http://svt.se/2.22620/1.2230258/partistyrelsen_s_redo_avga

http://svt.se/2.22620/1.2230406/blandat_mottagande_hos_tunga_s-politiker

http://www.dn.se/debatt/varfor-okade-klyftorna-ocksa-nar-s-hade-makten-1.1205658

http://svt.se/2.22620/1.2229644/interna_s-kritiken_vaxer_allt_mer

http://svt.se/2.22620/1.2229384/s-ledningen_kan_tvinga_sahlin_att_lamna_sin_post

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/socialdemokraterna/article8099269.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/socialdemokraterna/article8099259.ab

Delvis knutna till (fortsättning från förra inlägget):

Istället för att be om ursäkt, vill jag väl hellre tacka Fredrik för att ha skrivit något som har engagerat till debatt, sedan precis vilken väg/vilka vägar debatten tagit tycker jag inte man behöver oroa sig för mycket över. Dock vill jag mot slutet av det jag nu skriver försöka kommentera på ett så ”korrekt” sätt som möjligt utgångspunkten för debatten.

Jag är rädd att det du kallar en pragmatisk väg, Jimmy, är en väg som inte kommer att lösa det problemet att vi redan – innan Kina, Brasilien, Ryssland och Indien hunnit ikapp oss – överexploaterar jordens ressurser och att oljan håller på att ta slut i ett rasande tempo, särskilt när man betänker att oljan är något som skapats genom miljontals år. Det är klart att detta är ganska oroande, onaturliga saker. Vi håller också på att gå tomma för vatten. Jag tror att samarbete med tillväxtpartier som S och M som vill ha tillväxt även i länder som inte är i reellt behov av tillväxt är en oerhört riskfylld väg att gå, när det finns starka skäl att argumentera för att vi tvärtom behöver en rejäl systemförändring som inte är beroende av oändlig tillväxt (en omöjlighet) och fördelar saker och ting så att vi i de för närvarande rikaste länderna kan bli mer ekonomiska, konsumera mindre än vad vi gör nu och andra länder kunna få samma levnadsstandard utan att det (i längden) är alldeles ohållbart. Det vore humanistiskt.

Jag tror även att tanken på att partier som Mp skulle kunna arbeta inom systemet tillsammans med partier som S och M för att med tiden leda en sorts systemförändring verkar väldigt naiv och orealistisk när man ser vilken effekt det att arbeta inom systemet har haft på partier som S.

Sedan en intressant grej med de olika faser Fredrik vill urskilja i stora drag i sin artikel. Jag vet inte om det är något man någonsin kommer att lära i skolan, men visst är det så att S har förändrats. Jag läste i franska Le Monde en ledare som sa att S hade förlorat för andra gången i rad eftersom man gått till val på ett program i samma anda som man alltid gått till val på. Men Fredrik har ju rätt med det han skriver, på det viset att visst har S förändrats, det har blivit ett parti med oerhört mycket självgodhet och arrogans associerat med makten som de en gång sade sig utmana, så visst har Le Monde fel när man säger att S förlorat två gånger i rad eftersom man gick till val på ett program som var i samma anda som alla tidigare. I verkligheten har S förändrats något oerhört genom åren och jag tror den ”pragmatiska” linje som du verkar förespråka för Miljöpartiets del på samma sätt inte kommer att leda till systemförändring utan en återvändsgränd. Nu vänder väljare efter väljare S ryggen.

Visst kan Mp kanske, precis som S en gång i tiden, locka till sig väljare en stund genom det jag vill kalla återvändsgrändstaktiken snarare än pragmatism, men sedan är det ju så att man hamnar i den situation S är i nu och istället för långsiktig framgång har man massor av år som inte lyckats förändra i grunden utan snarare bidragit till att man inte fått den utveckling som till en början eftersträvades, eftersom man blivit allt mer en del av systemet och problemet.

Det sägs att om man lägger en groda i kokande vatten reagerar den. Om man däremot lägger den i vatten och gradvis ökar temperaturen lär detta vara omärkligt för den. Applicerat på människor som metaforik är detta ganska tankeväckande. Man kan tänka på hur vissa krafter gradvis vill försämra arbetsvillkoren. Gradvis urholka vissa saker. Nazismens framväxt i Tyskland eller fascismens framväxt i Italien/Spanien skedde också gradvis. Folk vänjer sig. Man kan prata om S och hur vissa krafter lyckats vrida partiet gradvis åt höger. Miljöpartiet ska tydligen vara undantaget som bekräftar regeln. Lycka till.

Vad tycker förresten Mp om EU:s band till Ryssland? Ett Ryssland med synergi mellan myndigheter, högerextremister och europeiska företag? Där folk mördas på grund av ”fel meningar”? Jag tänker specifikt på en väg ett franskt företag bygger i Ryssland: http://khimkibattle.org/?p=624&lang=en

2010-11-10 @ 12:49:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kommentarer givna på http://tankarfranroten.wordpress.com/2010/11/08/socialdemokratins-forra-interregnum/

En tilstymmelse till något nytt lär väl ha kunnat skönjas när Palme mördades. Jag tror bilden blir mer komplett om man räknar in viktiga historiska händelser som morden på Kennedy-bröderna, Luther King, Malcolm X, Lennon, AIDS/HIV. Alla dessa händelser har gjort något med folk, med tidsandan. Jag har skrivit om detta på min blogg. Oavsett vad man anser som kalkylerat/icke kalkylerat, kan det argumenteras för att det till stor del rör sig om historiska händelser symptomatiska för ett delvis sjukt samhälle, ett delvis destruktivt samhälle. Det samma kan sägas om morden på Palme och Lind.

Jag säger detta eftersom din förvisso intressanta redovisning kan ge lite intrycket av att ge en bild av utvecklingen som ett utslag av industrikapitalism, migration, urbanisering och statsdemokrati med medföljande folkrörelser och konsekvenser. Dock kan man knappast undervärdera den roll mord som de jag nämnt spelar för tidsandan, när centrala mediala figurer som förknippas med progressivitet mördas i ett oerhört mediatiserat samhälle där medierna spelar en oerhört stor roll. När AIDS/HIV dyker upp hos människorna.

Jag tycker överklassens/näringslivets höjdares roll behöver belysas. Jag tycker man måste fråga sig vad som leder till den friktion som man kan argumentera för leder till alla dessa mord jag nämnt. Och då borde nog en sak sägas: Trots relativt stora sociologiska förändringar, kvarstår klasskampen, kvarstår konflikten mellan överklass och övriga.

Du nämner den svenska kollektivavtalsmodellen, folkhemmet osv. Jag tror att för många är det senaste nya, djärva som förknippas med LO/S löntagarfonderna. Mot slutet av Palmes liv fanns det tillstymmelse till något nytt hos S känner nog många, som en effekt av det som formade 60-talet.

Någonstans tror jag man måste ge större betydelse än du här verkar göra åt betydelsen som vissa gav åt att bokstavligen mörda den kamp mot det ruttna i våra samhällen som tog fart på 60-talet, hur 60-talet provocerade överklassen i så hög grad att den process av demokratisering som du beskrivit ej längre ansågs tolererbar. Redan på 50-talet försökte man slå ner all form för subversivitet i skorna i USA, det var en oerhört förtryckande och konformistisk period, med dominoteorin som ledstjärna; var minsta lilla ”avvikelse” betraktades som en potentiell dominobricka som kunde fungera subversivt.

På 60-talet revolterade man mot detta så till den grad att de där på toppen nog blev ganska desperata. Onekligen hade man ju tills dess haft en tendens att gå mot ett mer och mer demokratiskt och jämlikt samhälle. 80-talet kan symboliskt ses som dessa mäktiga krafters revanch, men basen för denna revanch började ju läggas långt tidigare. 80-talet kommer med Lennons död, Reagan, AIDS/HIV och i Sverige Palmes död. Jag tror det är viktigt att vara medveten om vad man kan vänta sig när man försöker förändra systemet inifrån. Ett oerhört motstånd. Någonstans tror jag att S med fasit i hand förlorar mer och mer lyskraft. Färre och färre tror att man kan förändra systemet inifrån. Man når en punkt där man måste gå ett steg vidare, revolutionen. Annars följer regressionen.

I detta perspektiv tror jag inte det håller att prata om industrikapitalism, migration, urbanisering och statsdemokrati. Någonstans tror jag det har mer för sig att prata om en klasskamp, och att i denna klasskamp – oberoende av termer som industrikapitalism, migration, urbanisering och statsdemokrati – gäller det att inte låta övertaget gå i fel riktning. Jag tror att dagens S och LO för fler och fler verkar som överklassens marionetter. Färre och färre tror att de på allvar vill utmana överklassen.

Att leva eller att ätas upp, that is the question. Vem sitter på mest pengar? Hur kan de som sitter på mest pengar påverka samhället helt enkelt i kraft av att ha mest pengar? Hur har den nu utvecklats relationen mellan LO och arbetsgivarna? Vad kan sägas om att Aftonbladet gått ur arbetarrörelsens händer?

Varför skriver Ylva Johansson på DN Debatt: ”Vi måste ha ett tydligt alternativ som gör det möjligt med uthållig tillväxt i en hårdnande internationell konkurrens och som gör att Sverige kan konkurrera med kompetens och kunskapsintensiv verksamhet i stället för låglönejobb.” I praktiken innebär detta att S alltså inte har något emot ett system med låglönejobb. Faktiskt betyder det att S inte utmanar dagens och världens ohållbara system, det betyder bara att S vill att låglönejobben befinner sig annorstädes. Man vill alltså ha fortsatt tillväxt och låglönejobb i en värld där jordens ressurser redan överexploateras. S enda grej är att försöka se till att så få låglönejobb som möjligt hamnar i Sverige. Det låter ganska ruttet. Det säger väl en del om vad S-ledningen uppfattar som ”förnyelse”.

Jag tror inte jag är ensam om att ha desillusionerats av det sätt på vilket S reagerat på finanskrisen, det vill säga som om partiet inte längre har en kritisk och oberoende hållning i förhållande till ”den fria marknaden”. Eftersom vi redan överexploaterar jordens tillgångar, borde man väl vara mer kritisk mot marknadens krav på tillväxt i länder som snarare borde ha en mer jämlik fördelning av rikedomen än är i ett reellt behov av tillväxt. Borde man inte gå in för ett annat ekonomiskt system som ser till att vi (globalt) nalkas i stället för att avlägsna oss från en hållbar utveckling?

Svara

#4 by Asterix Nykvist on november 8, 2010 - 19:02

När det gäller Linds död, vet jag inte om den på något sätt kan förklaras med att hon var/uppfattades som subversiv/fri. Dock kan det argumenteras för att mordet var symptomatiskt för något i samhället och hade viss resonans med mordet på Palme, och man kan föreställa sig att utveckligen varit annorlunda utan alla dessa mord som jag nämnt och Anna Lindh därmed inte mördad. Men poängen är just att dessa mord skedde, att det säger något om vad för sorts samhälle vi lever i på ett sätt som inte är lösryckt från klasskampen. Det går en röd tråd från skotten i Ådalen till AIDS/HIV som jag ser det. Problemet är bara att arbetar- och medelklassens motståndare av olika anledningar nu agerar mer i det fördolda, ”tack vare” teknologiska ”framsteg” osv. lyckas de i högre grad undvika öppen konfrontation och fånga LO/S i sin snara.

Jag undrar lite om du inte är lite fel ute Fredrik, när du föreställer dig en utveckling från det lokala til det globala. Man pratar om att man måste göra politiken begriplig osv för folk, men något av anledningen till att folk har så svårt att ta till sig vänsterpolitik i dag, är just att man har kommit bort från den lokala nivån. Medan man förr kunde uttrycka sig himla krångligt, gjorde det faktum att man befann sig på plats lokalt att folk begrep vänsterpolitik bättre än vad man gör i dag.

Visst är det tjusigt att prata om en första spelplan som var lokal, en andra som var nationell och en tredje som blir global, men tror du folk bryr sig?

För mig är det svårt att förstå hur man kan vara vänster och tro på någon sorts global spelplan, man måste börja på mikroplan (om man vill ha samhällsförändring, och då pratar jag inte bara om vad somliga kan betrakta som spelplansförändringar).

Sedan tycker jag väl Jimmy med sin syn på de gröna som föddes ur strukturomvandlingar osv. kanske har en lite romantisk syn. De gröna i dag är inte de gröna då. Dessutom ska sägas att hippierörelsen var aningen världsfrånvänd (Arthur Miller’s film ”Alice’s restaurant” är nästan som en dokumentär i frågan), och just den världsfrånvändheten är väl tyvärr vad som verkar leva lite kvar i dagens ”gröna”. Man är varken vänster eller höger säger, man är bara grön, vilket om man kollar lite runt innebär att stödja privatisering och försvagning av järnvägen, och rent generelt att anpassa sig tidens vindar, bara få lite genomslag för lite ”grön” politik sådär. I Paris har de gröna visst inflytande, vilket har viss effekt på den ”gröna” budgeten. I realiteten används dessa ”gröna” pengar till att skaffa olika förorenande verktyg att använda i parker osv och på det viset bidra i en miljöfientlig konsumtion. Hade de gröna velat vara lite mer medvetna, tror jag man hade kunnat undvika sådana saker.

Det blir lite estetik och kosmetik över dagens gröna. Jag säger inte att det alltid varit så.

Det samma kan sägas om dagens ”socialdemokratiska” partier.

Vi ser nu hur moderater och ”socialdemokrater” regerar tillsammans (kolla hur det var i Tyskland), hur ”gröna” och ” socialdemokrater” regerar tillsammans.

Ni får gärna fortsätta försöka inbilla folk att S fortfarande är socialdemokratiskt, men det är inte hederligt. Och fler och fler inser det.

Det samma kan man nog säga om Mp, även om de inte är lika långt i den utvecklingen som S.

2010-11-09 @ 10:36:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ylva Johanssons makabra syn

Jag tycker all anledning till att inte rösta på S finns i detta som Ylva Johansson skriver på DN Debatt:

"Vi måste ha ett tydligt alternativ som gör det möjligt med uthållig tillväxt i en hårdnande internationell konkurrens och som gör att Sverige kan konkurrera med kompetens och kunskapsintensiv verksamhet i stället för låglönejobb."

http://www.dn.se/debatt/socialdemokratin-maste-bli-ett-tydligare-alternativ-1.1203332

I praktiken innebär detta att S alltså inte har något emot ett system med låglönejobb. Faktiskt betyder det att S inte utmanar dagens och världens ohållbara system, det betyder bara att S vill att låglönejobben befinner sig annorstädes. Man vill alltså ha fortsatt tillväxt och låglönejobb i en värld där jordens ressurser redan överexploateras. S enda grej är att försöka se till att så få låglönejobb som möjligt hamnar i Sverige. Det låter ganska ruttet. Det säger väl en del om vad S-ledningen uppfattar som "förnyelse".

Att denna debattartikel så okritiskt tas emot av flera S-personer (kolla www.s-bloggar.se) visar med all tydlighet att S är fel ute. Martin Moberg till exempel:

http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2010/11/lastips-ylva-johanssons-debattartikel.html

Som jag skrivit annorstädes:

Att man lät Tyskland sända trupper genom landet till kriget mot Norge är onekligen talande. Kanske handlar det också lite om Sveriges sätt att förhålla sig till Norge som en lillebror?

Det är även talande att man i förhållande till Finland agerade annorlunda. Finland var broderfolket som skulle räddas undan Sovjetunionen, medan Norge knappast var broderfolket som skulle räddas undan nazisterna.

Visst kan man säga att det ju fanns anledningar osv., men faktum är att Hitler-Tyskland hade ett visst stöd i Sverige. Och symboliskt är det rätt magstarkt Sveriges agerande under andra världskriget. Det är även rätt magstarkt att svenska folket verkade bry sig mer om Finland än om Norge, visst fanns det några som skämdes i förhållande till Norge, men de var ju skrämmande få jämfört med alla som hejade på Finland och Nazi-Tyskland mot Sovjetunionen.

Visst, man kan säga saker, men i själva verket dröjde det nog ända tills Palme innan en S-ledare gav ordentligt uttryck för vikten av internationell solidaritet, rimligen mycket tack vare 60- och 70-talet och den revolt som då gjordes mot mycket ruttet.

Men efter Palme kom Carlsson, Persson, Sahlin...

Vi kommer väl alla ihåg hur svårt Persson hade för att kritisera Irakkriget till Blair och Bush?

Sedan, för all del, är det ju mycket möjligt att vi hade haft samma negativa utveckling utan mordet på Palme, men samtidigt är det svårt att avgöra. Jag kan bara säga att jag är övertygad om att saker och ting och tidsandan varit annorlunda utan morden - kalkylerade och inte kalkylerade, men ändå symptomatiska - på folk som Kennedybröderna, Luther King, Malcolm X, Lennon... Sedan har vi ju AIDS också, vars betydelse för folks psyke knappast kan underskattas. Personligen upplever jag det som högst sannolikt att AIDS överfördes från apor till människor på 80-talet på grund av vissa krafter allierade med en viss syn på subversivitet. Skriver om det på min blogg [kolla förra inlägget].
Antagligen är det så att det finns vissa historiska tidpunkter då man har valet mellan förändring genom revolution eller regression. Man når alltid en punkt där progressiva rörelser försvagas inom systemet om de inte i tid försöker göra revolution och ändra det.
S-utvecklingen är väl ganska talande på så sätt. Hade man försökt sig vidare på den väg som löntagarfonderna kunde kopplas till om Palme inte mördats? Det blir på många sätt en hypotetisk fråga, eftersom han mördades. Sanningen är väl helt enkelt att S har prövats och med fasit i hand har partiet mindre och mindre lyskraft.
Eftersom världens utveckling är ohållbar, verkar därför enda hoppet vara revolution. Så för mänsklighetens skull får man hoppas att en lyckad revolution kommer så småningom, något den nog gör om inte hela mänskligheten försvunnit innan dess.
Ungefär så går mina tankar för tiden.

2010-11-08 @ 09:32:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

SAHLIN, PERSSON, CARLSSON, CLINTON, OBAMA OCH MORD

Visst är det trist med dessa destruktiva krafter i USA som leder till mord som historiska vändpunkter, vare sig det är kyligt kalkylerade mord (Kennedy-bröderna, Luther King, Malcolm X, AIDS...) eller mord utförda av sjuka människor smittade av ett sjukt USA (Lennon...).

Utan dessa mord hade världshistorien sett annorlunda ut, samtidigt kan man med deduktion konstatera att de var konsekvenser av det system man har i USA. De kyligt kalkylerade morden är logiskt nog gjorda just med avsikt att de inte skulle kunna bevisas efteråt. Mordet på JFK, till exempel, har bara lett till en kommission som konstaterat att det sannolikt var resultatet av en komplott, men man har inga bevis på vem som stått bakom denna komplott. Dock kan man se vilka krafter som var skeptiska till Kennedy-bröderna. Och Kubahypotesen kan ge ytterligare en indikation: vem skulle kunna ha intresse av att framkasta en såpass osannolik hypotes, en hypotes som utgår från att Kuba skulle ha velat mörda USA:s president, när de av förståeliga orsaker aldrig utfört terrordåd mot USA, utan det tvärt om varit USA som finansierat och stött terrordåd som tagit fler liv på Castro-Kuba (3478 - fler än gick åt i USA 9/11, 2752 - och 2099 allvarligt skadade) i förhållande till befolkningsmängden än alla terrordåd som begåtts i USA under samma period?

AIDS är också något som man i alla fall än så länge inte kan bevisa precis hur det uppstod. Visst, man vet att det funnits som något harmlöst bland andra apor än människor förut i tusentals år, men precis hur det hade sig att det introducerades som en dödlig sjukdom hos människor på 1980-talet kan man även det än så länge bara försöka sig på att deducera. Onekligen verkar den mest sannolika förklaringen vara brott mot mänskligheten. Liksom den globala uppvärmningen med all sannolikhet är kopplad till den typ av samhälle vi utvecklat, verkar det troligt att introduktionen av AIDS hos de aporna som kallas människor inte alldeles utan anledning inträffar vid en tidpunkt när de teknologiska förutsättningarna fanns att överföra detta som funnits i tusentals år hos aporna till människorna. Återigen kan man bara spekulera vilka krafter som skulle kunna ha intresse av en dödlig sjukdom som överförs via fri sex. Finansieringen av det hela var troligen i privat regi, eftersom det ju måste vara hemligt. Igen går tankarna till de krafter som på 50-talet ledde till dominoteorier och rädslan för samhällsförändring där varje form för "avvikande" (till exempel homosexualitet, som dock alltid funnits) betraktades som revolutionär verksamhet som hotade mäktiga, förtryckande, styrande intressen i USA och resten av världen. Jag kommer att tänka på vissa naziprojekt i Hitler-Tyskland. Som vi vet blev det konsekvenser bara för oerhört få av Hitler-Tysklands brottslingar efter kriget. Jag kommer att tänka på republikanerna i USA som förespråkar samma linje som Vatikanstaten i Afrika och resten av världen, att man inte ska använda preventivmedel. Det är klart, när det finns AIDS och man inte ska använda preventivmedel, så finns ju utrymmet där att försöka bedriva lite klassisk, kristen missionärsverksamhet. Det finns det ju även alltid vissa krafter i USA som är villiga att finansiera, inte minst Bill Gates skulle jag tro.

Trots alla mord, kunde en såpass sensibel person som Carter bli president. Dock var han förstås försvagad i kampen mot marionettfiguren Reagan. Och på grund av vad som bedömdes som ett "blekt" televisionsframträdande, blev Reagan president med alla ödesdigra följder (den brutala övergången från Sovjetunionen till dagens brutala Ryssland som kostat miljontals liv, den brutala utvecklingen i USA och resten av världen). Carter var nog USA:s sista chans till ett mindre brutalt slut på deras ohållbara imperium. Eftersom detta blir första gången ett imperium med bland annat atomvapen kollapsar, kan man bara hoppas att det ska gå så bra som möjligt.

Sahlin, Persson, Carlsson, Clinton och Obama i förhållande till allt detta? Jag tycker så här: Carlsson är lite som Obama. Han ville nog väl, men han kom till korta. Själv tror jag Obama borde försöka bli lite mindre akademisk, teoretisk och feg, för att bli mera offensiv och våga utmana. Dock lär han vara medveten om att han då riskerar sitt liv, om han skulle lyckas utmana ordentligt (historien visar ju det). Så det blir för fegt, Obama. Synd, Obama.

Ett tecken på att Obama inte vågar tala klarspråk och utmana USA:s destruktiva krafter är att han låter Clinton vara utrikesminister. Honduraskuppen som lett till otaliga mord på oppositionella och homosexuella erkänns av USA. Symboliskt är det en ganska tydlig bild på var USA står i dag.

Detta leder till Bill Clinton, som är mera som Sahlin och Persson (Blair, Stoltenberg...). Han vill inte ens väl såsom jag ser det politiskt. Tillsammans med Madeleine Albright utformade han den utrikespolitik som ledde till 9/11, som USA alltsedan haft, som går ut på att efter kalla kriget forma världen efter önskan till vissa krafter i USA, en provokativ, förtryckande utrikespolitik. Och inrikespolitiskt förespråkas ingen radikal förändring, precis som vissa krafter vill.

I detta perspektiv blir det lite komiskt med Persson som säger att S står för det goda och bekämpar det onda, M. Samtidigt som "sossar" (vad nu det är för nåt/har blivit) som Martin Moberg beskriver V precis som M:
http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2010/11/svunna-tider-som-inte-kommer-igen.html

Vi kommer väl alla ihåg hur tveksam Persson var till att ta ställning i förhållande till Irakkriget? Kanske något hänt sedan Olof Palme, precis som sedan Jimmy Carter i USA?

2010-11-04 @ 13:36:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

SD och Afrika

Västvärlden har en grym historia med kolonialisering och imperialism, och dagens ohållbara, ojämlika överflödssamhälle vilar tungt på denna historia. Visst har till exempel Danmark inte längre någon koloni, men största delen av deras avsevärda sockerproduktion är fortfarande beroende av råvaror från fjärran ort. Och även om Norge inte haft någon koloni, har landet sin rikedom mycket att tacka kolonialismen och imperialismen för.

Dock finns det saker man inte kan stjäla. Till exempel livsglädjen. Hur många har inte varit i till exempel Afrika och sagt att det var fantastiskt och tragiskt på en och samma gång, för det finns en sådan livsglädje där, de har något som vi saknar. Samtidigt, i den grymma värld västvärlden har format, belönas inte spontaniteten, "naiviteten", omedelbarheten. Nej, vår värld styrs av ekonomer som inte bryr sig ett skit om hållbar utveckling, bara profit. Inte ett skit om livskvalité heller, om vad livet borde handla om. Istället om att bygga murar.

Vi i västvärlden har ingen vidare historia när det gäller att bygga broar. Däremot en lång historia av att bygga/bidra till murar.

Detta är förövrigt mitt sista inlägg på ett tag. Jag vill använda det till att prata om vårat miserabla västvärlden.

Alla dessa som säger att kolonialismen och imperialismen är historia, samtidigt som västvärlden lever högt materiellt på deras konsekvenser, medan andra fortsätter att lida i fattigdom och svält som en följd av dem.

En annan lögn som serveras är lögnen om att nu ska Kina, Brasilien och Indien få det precis som oss (som om det vore någon önskedröm - ska de också få skolmassakrer som i Finland, Tyskland och USA, pistolmän som i Sverige?) För faktum är ju att jordens tillgångar redan är överexploaterade, så den stora framtidsvisionen nu när oljan håller på att ta slut om att det ska bli precis lika illa som det är nu i västvärlden överallt, ja den får man ju hoppas att tillräckligt många förstår ruttenheten i.

Det konstiga är ju att SD:s attraktivitet mycket kan ses som en konsekvens av våra livlösa samhällen. För jämfört med sina riksdagskollegor, kan SD-politikerna verka levande på något sätt. Låt oss aldrig heller glömma att en SD:are liksom ett afrikanskt barn med automatgevär än en människa - en vilsen människa. Låt oss heller aldrig glömma vem som har ansvaret: Sahlin, Reinfeldt, Bildt, Wetterstrand, Obama, Clinton, Sarkozy, Merkel, västvärldens "elit".

Mer eller mindre relaterade länkar:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/helleklein/article8009820.ab

http://www.aftonbladet.se/debatt/article8007775.ab

http://svtdebatt.se/2010/10/bombhogern-borde-skammas/

http://svt.se/2.22620/1.2207641/malmopolisen_sager_inget_om_de_senaste_skotten

http://arbetarbladet.se/ledare/1.2440452-facken-och-a-kassan

http://www.dn.se/nyheter/politik/rodgrona-viker-mer-for-kommunerna-1.1195463

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.475812-polisen-hoppas-pa-dna-spar

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.476004-rodgrona-viker-mer-for-kommunerna

http://www.expressen.se/nyheter/1.2187729/rodgrona-inte-overens-i-skuggbudgeten

http://www.skanskan.se/article/20101025/MALMO/101029695/1057/*/polisen-hoppas-ha-skyttens-dna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fa-nyheter-i-rodgron-budget_5563495.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gangmedlemmar-jagar-efter-malmoskytten_5563283.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8014815.ab

http://www.zaramis.nu/blog/

http://www.zaramis.nu/blog/2010/10/25/rasistattacker-inte-bara-i-malmo/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article8016590.ab

http://svt.se/2.22620/1.2207826/rodgron_skuggbudget_ger_mer_till_kommunerna

2010-10-25 @ 13:12:03 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sahlin och SD

Jaha, nu driver man alltså och pratar om SD, skott i Malmö mm. mm.

Dock tror jag inte skrämselpropaganda hjälper särskilt mycket.

Grejen är ju den att SD är en riktigt frisk fläkt. Alla andra riksdagspartier, från M till V, har blivit så ofattbart sterila, så ofattbart lite oense. Det pratades om skandal när SD gick ut ur kyrkan medan alla partier från M till V satt snälla och lyssnade på prästen. För all del, jag håller inte med om orsaken till varför de gjorde det. Men nog är det härligt med politiker som verkar mänskliga på något sätt, inte så formella, sterila?

Jag avskyr vad SD står för. Icke desto mindre avskyr jag även vad övriga riksdagspartier står för när det gäller sättet att bedriva politik. SD avskyr jag för deras politiks innehåll, dess människosyn. Övriga riksdagspartier avskyr jag på grund av avsaknaden av färg, den otäckt polerade fasaden. Deras elitkonsensus i allt från budgettak till vad det nu skulle vara. Deras hyckleri.

Om SD stormar fram just nu är det just genom skillnaden gentemot de andra partierna i sättet att vara. På samma sätt har Frp stormat fram i Norge och Dansk Folkeparti i Danmark. Medan alliansen säger att det som krävs är hårdare tag och mer högerpolitik för att få till stånd en bra integrationspolitik, är det ju just den ökade ojämlikheten och segregationen i samhället som leder till värre och värre klyftor. Medan de rödgröna säger sig vilja stå för något annat än alliansen, gick de till val på en politik som inte alls på något fundamentalt sätt bryter med den alliansen för.

Nu säger Sahlin att S ratades av de som arbetar. På det viset lär S fortsätta ratas. För om S ratas, så beror det på hyckleriet mer än något annat. De rödgröna i Norge vann två val ytterst knappt bara på grund av en "handikappad" motståndarsida, nu är motståndarsidan stärkare och de rödgröna lär gå mot ett jättenederlag på grund av sitt hyckleri.

Sahlin verkar vilja fortsätta hyckla. Hon verkar tro att den rätta vägen är att spela som Reinfeldt. Bli en Reinfeldt-kopia, fast ännu bättre. Jag tror hon kommer att misslyckas. Hon vill gå till val på en arbetslinje och mål om full sysselsättning, utan att göra något åt samhällets ekonomiska grund, det kapitalistiska systemet. Jag tror det är ett spel där Reinfeldt har mycket bättre förutsättningar att inte verka hyckla. Visst, Reinfeldt kan verka naiv, men vad gör det om Sahlin verkar alldeles obegriplig?

Nej, någon sorts systemskifte verkar inte Sahlin vilja ha, dock försöker hon att ge intrycket att hennes rödgröna skulle vara så annorlunda. Folk kommer självklart att rösta fram alliansen i regering igen. Och SD riskerar öka. För SD framstår för många som riksdagspartiet som hycklar minst. Även om man försöker polera sig. Så vet förstås SD som Frp och DF att deras styrka ligger i att inte framstå fullt så polerade som de andra, att inte vara som "dom". Och därför älskar de sådana som Sahlin, som inte verkar förmå ställa rätta diagnosen.

På sätt och vis har S och V ett extra ansvar att inte hyckla. Att försvara det kapitalistiska systemet som ekonomisk bas och vägledare vill alltid vara hyckleri i praktiken, vare sig det nu är naiv omedvetenhet som ligger bakom eller utspekulerad ondska. Man förväntar sig inte att alliansen ska göra annat. Historiskt finns det andra förväntningar på S och V. Sahlin verkar cementera S-sortin ur den kamp för frihet, demokrati, jämlikhet och fred som är i arbetar-, medelklassens och hela samhällets intresse. Jag hoppas V tar konsekvenserna. Annars är det bara än så länge utomparlamentarisk kamp som kan leda fram.

Något riktigt S-uppror kan man inte längre tro på. S är kört.

Det behövs gjutas nytt liv i kampen för frihet, demokrati, jämlikhet och fred.

Relaterade länkar:

http://arbetarbladet.se/ledare/1.2436896-nyborjare-gnall-och-kina

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.475459-posien-bekraftar-annu-en-skjutning

http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.470215-m-storst-i-gp-sifo

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ny-misstankt-skottlossning_5558443.svd

http://www.skanskan.se/article/20101024/MALMO/101029705/1057/*/familj-hittade-skotthal-i-balkongdorren

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=231658

http://svtdebatt.se/2010/10/svensk-vapenindustri-har-ocksa-ett-ansvar-for-brotten-mot-manskligheten-i-irak/

2010-10-24 @ 15:30:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Avgå Aftonbladet

Ja, det blir kanske namnet på en kommande blogg?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article8000253.ab

Lena Mellin skriver som en av "5 smarta saker att säga vid middagsbordet" att de "våldsamma demonstrationerna i Frankrike mot planerna på att höja pensionsåldern från 60 till 62 år är ofantligt världsfrånvända."

Jaha? För det första är hon tydligen inte alls insatt, vilket förklarar varför hon inget förstår. Det rör sig inte om att bevara samma reform och att bara höja pensionsåldern till 62, nej man ändrar även på andra saker som gör att pensionsåldern för folk som inte lyckas ha ett arbetsliv utan arbetslöshet, sjukdom, barn att ta hand om, kan bli betydligt högre än 62. Samtidigt gör man av med undantag man hade för folk som har särskilt svåra yrken och statistiskt dör betydligt tidigare än andra, så att reformen får en ännu mer orättvis prägel. Ovanpå detta ska läggas till att de rikare bara har blivit rikare, att samhället blivit allt mer ojämlikt och att den samlade rikedomen är så stor att man med de rätta initiativen inte alls skulle behöva öka pensionsåldern och hindra unga från att komma in på arbetsmarknaden.

Aftonbladet är alltså ej längre en tidning för de som kämpar för demokrati, frihet, jämlikhet och fred. Det är ej längre en tidning på arbetar-, medelklassens och hela samhällets sida. AB är helt enkelt på överklassens och deras omoraliska kamps sida.

Ner med Aftonbladet!

(Som dessutom har en lustig kulturkurre som är fan av Lynch, den kände ultrakonservative filmaren, som inte får några vidare betyg på sina filmer på IMDB, av den enkla anledning att filmkonst inte kan reduceras till modeestetik)

I morgon skriver jag om SD, sen låter jag bloggen vila ett tag, ovisst hur länge, kan röra sig om månader, kanske tom år.

Aktuella länkar:

http://svt.se/2.22584/1.2205726/franska_senaten_godkanner_pensionsreform?lid=senasteNytt_275227&lpos=rubrik_2205726

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.474974-fransk-senat-godkande-pensionsreform

http://www.dn.se/nyheter/varlden/senaten-godkande-sarkozys-pensionsreform-1.1194536

En månads intensivt eftervalsbloggande lär hålla för en stund, sätts i aktivitet igen vid någon form av framtida korsväg.

2010-10-23 @ 14:09:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

DAGENS CITAT på Aftonbladet.se

Så här står det i dag på Aftonbladet.se:

-------------------------------------------------------------------------------
”Vi är arbetarrörelsen som ratades av dem som har ett jobb”

Mona Sahlin i sitt tal på LO:s representantskap.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

http://www.aftonbladet.se/ledare/

Jaha ja, så det är inte så att de är arbetarrörelsen som ratat flera av de arbetslösa som röstade SD? Som uppmuntrat frustration? Som berett vägen för främlingsfientlighet genom sin högervridning?

Och jag kan lova er att Sahlin inte vill annat än fortsätta... Hon vill vinna tillbaka väljare från M, genom att närma sig M...

Och förresten är det fel att kalla detta en arbetarrörelse. Varför skulle då Sahlin vara i dess topp, en politisk ledare som verkar rata alla de som av någon anledning inte "arbetar"? En arbetarrörelse ska väl heller rata de förhållanden som leder till exklusion och "arbetslöshet"? En arbetarrörelse ska väl inte ställa sig tillsammans med överklassen och ställa "hårdare krav"? En arbetarrörelse ska väl ställa sig tillsammans med arbetar- och medelklass för att ställa hårdare krav gentemot överklassen?

Hon är verkligen duktig på att förvränga och förfalska tycker jag, en förvrängande och förfalskande politisk ledare...

2010-10-22 @ 14:58:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inlägg på SD-sättet

Jag vill i dag försöka skriva ett inlägg på ett SD-sätt. Det vill säga inte så noga. Vilket kan vara lite svårt, för jag är autistisk, vilket för min del typiskt innebär att jag gärna vill göra allt så noggrant som möjligt, vilket är omöjligt. Men SD har ju även för mig sin charm. Även om jag avskyr vad partiet står för. Mera om det i morgon.

För även om jag i dag alltså då ska försöka skriva på ett SD-sätt (alltså inte så noggrant), så ska jag inte skriva om SD som jag tänker göra i morgon tänkte jag, utan om det stora S och det svenska samhället och den svenska historien, allt i en enda röra och kanske inte alltid korrekt så där på millimetern alltså.

Något eller till och med några skrivfel hittar man säkert också.

Nåja, låt mig börja med S och varför jag tror man nu måste kasta partiet på soptippen. Ner med S!

Samtidig vill jag påpeka att även om jag kommit fram till denna slutsats, så är jag ändå inte den som inte försöker, för jag har skickat ett bidrag som enligt vad som stod kommer att komma till den kriskommision som S utsett, liksom jag skickat att bidrag till V:s framtidskommision, för man ska inte ge upp även om det kan verka kört. I förhållande till V har jag en betydligt mer positiv attityd, men lika fullt vill jag försöka påverka även S att göra vad jag anser är riktiga val, för man vet aldrig.

Alltså, ner med S. Varför? Jag kan berätta om min personliga erfarenhet. Efter valförlusten startade jag denna blogg. Jag har kommit i kontakt med olika S-platser på nätet, som s-bloggar och s-info. Mitt inlägg "varning för [osv.]" berättar om hur jag där exkluderats, helt enkelt därför att jag är kritisk till dagens S-topp och vill att den avgår för att bereda rum för en rejäl process som utmynnar i en ny S-topp.

För mig (och med högsta sannolikhet många medborgare med mig) framstår S-försvaret av Sahlinkulturen alldeles obegriplig. Det verkar på mig som partiet bestämt sig för att smälla till alla de som är skeptiska till vad som ligger bakom Sahlinkulturen. Lycka till i nästa val säger jag bara.

Jag tror även så här: Esbati, bland annat en bloggare och vänsterpartist som jag har stor respekt för, har lite fel när han säger att SD:s inträde i riksdagen skulle ha att göra med att man i det politiska etablissemanget och media blivit mindre duktiga att inte lyfta frågor på ett sätt som gynnar SD. "Att ta debatten" är vad som är fel säger han. Och visst, kanske ligger något av skillnaden mellan Norge och Sverige i det där, att man i Sverige under längre tid strätat imot att "ta debatten". Visst. Men jag kommer att tänka på historiska förklaringar. Som att historien gjort Sverige till ett diciplinerat land, medan Norge inte varit fullt så diciplinerat. Visst, Sverige är inte längre den krigarnation nationen var, men Sverige präglas fortfarande av den tid då svenska arméns styrka var både kvantiteten, att en så stor del av Sveriges manliga befolkning deltog, och diciplinen. Och en oerhörd förmåga att tolerera förtryck, att acceptera att bita i det sura äpplet för kungens skull för att sätta det hela lite på spetsen.

Så småningom försvann kungen som maktbas, så småningom blev S maktbasen. Det kunde gått annorlunda. Nu ville tillfälligheterna att just S skulle få ett långt maktinnehav. Och det var inte så dumt en stund. Men kanske folk stått ut för länge med S precis som man stod ut för länge med kungen? S rörde sig längre och längre högerut... Åren gick... Folk verkade tåliga, precis som förr under kungen... Men så, 2010, hände något. Det var alldeles otroligt vad folk var bittra, vad de var otacksamma som inte lät S öka i opinionsmätningarna efter fyra viloår i opposition. Kanske var det också så att man inte tillräckligt tagit debatten faktiskt. Kanske det stämmer att man inte borde tagit invandringsdebatten. Att det inte hade varit nödvändigt om man bara hade tagit debatten ordentligt i tid om andra frågor, politikens riktning. Men tiden gick. Och nu är frågan om man har något annat val än att ta debatten oavsett vilken debatt det rör sig om. Och frågan är om M nu inte övertagit den position S och kungen haft...

Så om jag inte ser något hopp om S, vad ser jag då för hopp? Jo, mitt hopp står just nu till V. För jag har varit på V-platser och aldrig exkluderats. Det verkar finnas rimlig takhöjd och reflektion där, som om spännande saker är på gång. De verkar våga ta debatter. Hade dagens V varit i S sin position för ett antal år sen, hade det kanske inte varit nödvändigt att ta debatten, eftersom andra debatter redan hade tagits...

Nu är jag lite trött, så jag avslutar detta inlägg.

Någon gång i framtiden, kanske i morgon, kanske det blir ett inlägg om SD.

Men jag försöker att inte vara så noga, på SD-sättet. Så det kanske inte blir nåt i alla fall.

Men kanske är det så att man kan lära sig något av SD även om vad de står för är avskyvärt?

Med denna retoriska fråga, som jag slänger ur mig i oändlig trötthet,

vi ses

eller syns vi?

Glömde en sak: Jag nämnde ju Norge som ett mindre diciplinerat land. Tanken var väl att det skulle kunna leda till mer ohejdade tendenser, både på gott och ont. För närvarande verkar tyvärr Frp, Norges SD, haft framgångar som Dansk folkeparti i Danmark. En förklaring kan vara att Ap, Norges S, än så länge i än större grad än S i Sverige i förhållande till SD drivit folk i händerna på Frp, eftersom denna osunda partikultur gett denna typ av destruktivt utslag ännu snabbare i det mindre diciplinerade Norge.

Så att debatten togs tidigare i Norge kanske kan ha sin speciella historiska orsak kombinerat med Ap:s sätt att vara, och att det förr eller senare var oundvikligt att det blev så även i Sverige med det sätt S agerat kanske särskilt efter Palmes död. För mig blir väl frågan då mindre att ta debatten eller inte, men mera att föra en politik som inte oundvikligen leder till debatten. Sedan kan man vara kritisk till hur Folkpartiet ändrats i denna fråga och bidrar till att ta debatten, men på något sätt är det ju S som varit vid makten och lagt grunden på något sätt.

Jag tänkte prata lite kanske om Frp:s utveckling i Norge i samband med det som jag tänkt skriva om SD.

2010-10-21 @ 18:05:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Valanalystext

HISTORIEN

Som jag ser det var S inte tillräckligt vänster i årets val, liksom i föregående.

Det är sant att man behöver en konsekvent berättelse. Man behöver de rätta företrädarna för denna berättelse. Med det de rödgröna gick till val på och med Sahlin som rödgrön ledare, tror jag inte att man gav ett konsekvent intryck. Den stora, avgörande skillnaden mellan de rödgröna och alliansen, den fundamentala kritiken från de rödgrönas sida, fanns inte.

Miljöpartiet hade åtminstone sin gröna profil och verkade ha radikaliserats för många. S och V däremot blev folk aldrig riktigt kloka på. Sahlin ville till en början bara arbeta med Miljöpartiet. Sedan pressades hon att samarbeta med V, mot sin vilja. Sedan pressades V att överge stora delar av sin politik.

Det ”rödgröna” projektet i Norge borde delvis ha tagits som en varning: det norska ”rödgröna” projektet har inte inneburit någon fundamental förändring, utan en mer inhuman invandringspolitik och inget fundamentalt ifrågasättande av den uppluckring av det offentliga som pågår (medan man i Skottland till exempel har sett till att vården är offentlig på ett sätt som lett till större effektivitet och mer nöjda patienter). Privata, kostbara lösningar får allt mer utrymme i Norge, dyra konsulenter fortsätter att användas i det offentliga (medan de offentligt anställda tidigare tog hand om saker, skickas de nu vidare till dyra konsulenter i det privata), privata, dyra läkare används i allt större utsträckning i det offentliga, vilket även bidrar till lönekaruseller i det offentliga och samhället i övrigt. Kostnaderna skenar iväg. Visst har man gett mer pengar åt det offentliga, men dessa har fort absorberats i detta uppluckrade, oöversiktliga system. Visst har man gjort en dagissatsning, men i övrigt känner inte folk att man har gjort så stor skillnad.

Varför vann då de ”rödgröna” med ytterst knapp marginal två gånger i Norge? Tyvärr beror det mindre på en konsekvent, bra berättelse från deras sida, än på motståndarnas svaghet (första gången var folk lika less på borgerliga statsministern Kjell Magne Bondevik som svenskarna på Göran Persson 2006, och andra gången var det som blivit oppositionen tydligt splittrad). Nu verkar oppositionen samlas i Norge och landet gå mot en tid av extremhöger (så var beredda på att Norge har en högerextrem regering nästa gång Sverige går till val, och att det norska ”rödgröna” projektet då kan ligga i ruiner).

Jag tror många uppfattade det som svagt av S att ingå i det rödgröna samarbetet på det sätt man gjorde, som om man inte längre trodde på och vågade stå för verklig vänsterpolitik.

FRAMTIDEN

Jag tror S kanske borde tänka på att gå till val på egen hand och få så stort inflytande som möjligt.

Jag tror att det bästa vore om S började utforma något eget, konsekvent som klart och tydligt gör den dominerande klassen till arbetar- och medelklassens gemensamma motståndare. Jag tror S borde fundera på hur man kan skapa en solidaritetskänsla, som inbegriper både arbetar- och medelklass, gentemot den dominerande klassen. Den dominerande klassen utmärks ju genom sin solidaritet: Den dominerande klassen står alltid samlad för att skydda sina ekonomiska och omoraliska intressen. Jag tror man måste få upp ögonen på en del folk i både arbetar- och medelklass att det faktiskt är i deras intresse att tillsammans kämpa för mer rättvisa. I en valkampanj kan det till exempel innebära att använda sig av saker som arbetarklass och medelklass kan känna igen sig i, och sedan knyta dessa saker ihop genom att sätta dem i förhållande till den dominerande klassen. Och man måste inte vara rädd för att använda begrepp som ”den dominerande klassen”: det är just på det viset man kan uppmuntra en medvetenhet hos arbetar- och medelklass om deras gemensamma intresse i att solidarisera sig, skapa den samling och tendens som behövs för att verkligen förändra samhället.

Man kan även till exempel visa exempel på hur man i den dominerande klassen agerar solidariskt rika emellan, och sedan retoriskt fråga något i stil med ”är ni i arbetar- och medelklassen solidariska med varann?”

Jag tror även man borde utforma idéer kring integrationen. Visst, ökad jämlikhet ger bättre integration, men om man också kan hjälpa det hela på traven genom att se på hur man kan göra för att åstadkomma social blandning, genom bostadspolitik mm., så är det riktigt bra. Och liksom man kan prata om solidaritet mellan arbetar- och medelklass, tror jag det vore en idé att prata om solidaritet mellan majoritetsbefolkningen och invandrare gentemot den dominerande klassen.

I en valkampanj kan man till exempel visa hur olika grupper i den dominerande klassen är väldigt duktiga på att vara solidariska med varann (schejker, adelsmän, affärsmän…), och sedan retoriskt fråga något i stil med ”hur står det till med solidariteten i arbetar- och medelklassen?”

På samma sätt kan man även stimulera de gemensamma nämnarna mellan by- och lantbor till exempel.

Jag tror också att för att kampanja på detta vis, måste man förstås gå till val på en omfördelningspolitik som heter duga, en omfördelningspolitik till fördel för en politik som ordentligt skapar bättre integration och minskade klyftor rent generellt.

Sedan är förstås miljöfrågorna viktiga, och där tycker jag också man kunde spela på klassmedvetenhet, då anpassat efter miljöfrågorna förstås, till exempel kanske särskilt framhäva hur ett mer jämlikt samhälle kan vara ett mer miljövänligt samhälle (använda fantasin).

Jag förstår att S försökte det rödgröna projektet för att se hur det skulle gå, för mig framstår det som att det inte fick särskilt mycket i utdelning, så kanske det vore en idé att stå på egna ben för att återigen bli en faktor att räkna med i politiken, ett parti som fruktades av sina motståndare med sitt genomtänkta och konsekventa (och kreativa, är man genomtänkt och konsekvent har man också en bas för att vara kreativ, låta fantasin sprudla, och vara desto mer attraktiv för väljarna) sätt, ett respekterat parti, ett parti som så småningom steg i opinionsmätningarna och får ett bra valresultat.

Jag tror många längtar efter det S som presenterade saker som löntagarfonderna. Som verkade tro på något och försökte hitta lösningar, visste att lösningar fanns, att det bara gällde att vara kreativ, aldrig ge upp. Som det gnistrade kring, som motståndarna fruktade, som ingav respekt. Som stod upp för den internationella solidariteten, förutom vilken det inte finns någon solidaritet (Olof Palme).

2010-10-20 @ 18:19:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad Sahlin representerar

Jag har inga anspråk på att kunna säga allt vad politikern Sahlin representerar, men jag vill här redogöra för varför hon är en farlig polikertyp.

En politiker borde reflektera. Emmelertid tycks Sahlin alltför upptagen av att hämta inspiration istället för att reflektera själv och tillsammans med andra utan lappar för ögonen.

Sahlin inspireras av Norge. Som jag tidigare berättat, är de "rödgröna" i Norge inte särskilt mycket åt vänster, de förändrar ingenting i grunden. De stramar åt invandringspolitiken istället för att förändra på förhållandena som leder till dålig integration. Och de har "vunnit" två val uteslutande på grund av en svag motståndarsida, ej därför att de varit särskilt starka och övertygande själva (första gången var norrmännen lika less på statsministern som svenskarna på Göran Persson 2006, andra gången var oppositionen splittrad, nu tyder oponionsmätningarna på att Norge har åratal av extremhöger framför sig).

Sahlin inspireras av Blair som i sin tur inspirerats mycket av Thatcher.

Sahlin inspireras av Clinton som verkar ha inspirerats mycket av Reagan och (med Madeleine Albright) lade grunden för den fascistiska utrikespolitik efter kalla kriget som nu gör att man talar om civilisationskrig och jag vet inte vad. Jag har aldrig förstått vad som är så civiliserat med att uppmuntra konflikt och krig istället för att eftersträva jämlikhet och frihet.

Sahlin inspireras nu tydligen också av Obama (som har Albrightfanen Clinton som utrikesminister, vars kontakter bland annat involverar en man som hade intressen och deltog i Honduraskuppen, som var snabb med att acceptera Honduraskuppen (meningsmotståndare mördas i dag i Honduras), tala om förändring).

Sahlin inspireras av maktmänniskor som representerar ett samhälle som man svårligen kan knyta till den kamp för demokrati, fred, frihet och jämlikhet som är i arbetarrörelsens, medelklassens och hela samhällets intresse.

Detta uppfattar jag som ett klart problem. Hon verkar inte stå på egna ben, hon verkar inte ha principer, hon verkar bara upptagen av att se hur andra har gjort för att komma til och hålla kvar vid makten utan att göra något grundläggande åt samhällsproblemen.

Vilket behov har man av en sådan politisk ledare som henne? Det faktum att hon hycklar ännu mer än Reinfeldt lär ligga bakom att folk trots allt föredrar honom. Tack vare Sahlins konstiga syn på vad vänsterpolitik är, lyckas ju Reinfeldt dessutom framstå som en rätt vänsterinriktad politiker.

Så Sahlin representerar politikertypen som försöker kopiera andra. Några egna idéer verkar hon inte ha. Varför skulle hon förtjäna komma till makten? Nu lär hon ju även vilja kopiera "nya" M.

Hon känns så fadd på något sätt.

Dagens politiska Sahlin är ett sjukdomstäcken.

Något står mycket illa till i samhället.

Media lär nog inte vara alldeles utan skuld. Media är ju när allt kommer omkring en del av samhället, och lyckas inte av olika orsaker i dagens samhälle att undvika korruption/att korrumperas.

Därför har S ett desto större ansvar att agera klokt, eftertänksamt.

Annars får andra ta över, om S inte gör sig av med Sahlin som ledare och dagens S-topp för att göra et grundligt arbete som utmynnar i en ny, grundad politik och S-topp.

Som gör att S kan uppfattas som konsekvent, noggrant och klokt.

Då lär V få ta en stor del av detta ansvar. Och skulle även V misslyckas - ja, så får man väl helt enkelt starta något från grunden.

2010-10-20 @ 11:28:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En intressant blogg

http://teckentydaren.blogspot.com/2010/10/var-nygamla-tid.html

Som på ett intressant sätt sätter dagens S-topp i perspektiv genom att bland annat citera Herbert Tingsten:

"Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning."

Var ställer sig dagens S-topp i förhållande till detta? Också intressant om vem Sahlin är, denna Blairkramare som i sin tur är kramare av Thatcher...

Och Tony Blair har ju blivit katolik på gamla dar...

2010-10-19 @ 19:12:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kommentarer lämnade på en "högersosialists" blogg, del 7

Hej, jag har hunnit läsa dina svar.

Jag förstår att det för dig känns bäst med en S/Mp-regering. Dock måste den få tillräckligt med stöd för att komma till makten. Om V lägger ner sina röster, lär det inte inträffa.

Sedan rasade ju S på oponionsmätningarna när Sahlin lanserade S/Mp-samarbetet som exkluderade V. Så logiken är att när oponionsmätningar till synes går emot ett S/Mp-samarbete, så ska man ignorera dem, medan när de till synes går emot ett samarbete med V, så ska man kapa banden med V och hoppas på det bästa?

En rimligare tolkning av oponionsmätningarna, är att väljarna föredrar att S kampanjar på egen hand, att folk trivs bäst med ett S som samarbetar vare sig med Mp eller V. Sedan tycker jag det är rimligt att anta att en S-ledare med tillräcklig pondus hade haft det förtroendet som krävs för ett rödgrönt samarbete, för att komma ur de gamla systemen och föreställningarna (bland annat föreställningen om det otäcka, elaka V).

Nu är Sahlin inte en sådan ledare, så med henne skulle det troligen gå bäst för S på egen hand. Samtidigt som man förstås kan tveka på att Sahlin, kramare av Clinton och Blair som i sin tur är kramare av Thatcher, någonsin kan bli statsminister. Jag tycker väl heller inte hon omger sig med de bästa personerna.

Jag tror att S framför allt behöver tänka på eget parti och starta en process som leder fram till en ny S-topp som speglar kontentan av denna process (som borde vara seriös, demokratisk). Sedan får man hoppas att denna nya S-topp är överlag stark nog att leda till ett tydligt alternativ, med en tydlig kritik av det ekonomiska system alliansen försvarar och andra, ej fatalistiska lösningar, och regeringsmakt.

För att möjliggöra en sådan process, tror jag det bästa är att nuvarande S-topp avgår, så att partiet verkligen startar från scratch, ser var man har gått fel i historien osv., innan man kommer fram till en ny politik och en S-topp som speglar denna.

2010-10-18 @ 09:49:28 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Varning för www.s-bloggar.se och www.s-info.se

Jag får inte kommentera bloggar på www.s-info.se. Jag misstänker att orsaken är att jag (förgäves) försökt knyta min blogg till www.s-bloggar.se, och att man därefter har identifierat min dator och även blockerat möjligheten för mig att lämna kommentarer på s-info.se-bloggar. Detta måste i sin tur bero på att man tydligen inte har någon takhöjd för de som vill se en rejäl förändring av S som bland annat nödvändiggör att S-toppen avgår för att partiet ska kunna ha en ordentlig process som mynnar ut i en ny S-topp som speglar kontentan av vad denna process leder till politiskt.

Skulle detta stämma är det föga förvånande. Det rör sig ju om ett parti som för närvarande styrs av en riktigt osund kultur, som framkommer i dessa riktigt bra ledare i Arbetarbladet: http://arbetarbladet.se/ledare/1.2413957-sosse-adeln och http://arbetarbladet.se/ledare/1.2414590-borgar-batljan

Synd att alla bloggare på s-info.se ska få bestämt från central ort vem som får kommentera på deras bloggar.

Det känns som att det är ett virus som gripit tag om S sedan ett tag, och att partiet är i desperat behov av att tillfriskna.

PS. Även på SVT kan man läsa om att S nu är under 30%: http://svt.se/2.22620/1.2196036/valets_forlorare_fortsatter_backa

När ska S fatta och göra den rejäla förändring som behövs av allt från organisation till politik för att börja återfå det förtroende som gått förlorat i takt med att S-toppen isolerat sig allt mer och urholkat allt som har med vänsterpolitik att göra så till den grad att de flesta numera inte tror på annat än höger/extremhöger? Det krävs en rejäl revision och förändring från S sida, annars går vi en än mörkare och fatalistisk framtid till mötes. Och för de som tror att SD i nuläget är närmare de rödgröna än M snarare än ett högerextremt parti, hänvisar jag till http://www.vansterekonomerna.se/artiklar/ar-sd-vanster-2 - sedan kan man förstås ställa frågan om det de rödgröna gick till val på är vänster, när S lokalt är längre till vänster (och lyckas bättre), men det står i alla fall klart att SD är närmare M än S även på riksplan och i den strikt ekonomiska politiken. Lars Linder är alltså ute och cyklar i sin ytterst selektiva och alienerande artikel: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/lars-linder-ubernationalism-i-folkdrakt-1.1189548

2010-10-17 @ 12:30:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Avgå Sahlin